måndag 30 september 2013

vägen hem (del 17)


Nu börjar det hända grejor i kvarteret för vår tänkta mellanlandning innan Nynäshamn får ta emot oss med öppna armar. Byggherren droppar förförelseporr i form av planritningar och walk-through-miljöer. Och det ser onekligen jävligt cleant ut.



Men så var det det här med hyressättningen som också har offentliggjorts nu. Tyckte jag tog i från fotknölarna när jag förutspådde att fyrorna nog skulle ligga runt 12000. Och det baserat på ett flertal aspekter såsom oklarheter kring garage, storlek på badrum, miljötänket avseende materialval med mera. Säg så här... Jag hade fel. En fyra bellar loss på mellan 13200 till 13500 - känns som det är upplagt för familjeråd ikväll när morsan kommer hem.



Ester har dock redan mutat in sitt rum och är taggad för strid. Inte ens det faktum att badrummet verkar sakna badkar fick henne att tappa fattningen. Dessutom skulle undertecknad vilja veta lite mer om förvaringsutrymmen, vilket kan tyckas märkligt då han förespråkar minimalism - men någonstans ska ju skiten in.

En trea kommer att kosta mellan 10700-11600 och det är väl där någonstans våran ekonomi ligger. Man ska ju leva också... Farsan ska ju ha sitt ViaPlay.

söndag 29 september 2013

love at first sight


Ja jävlar i min lilla låda...

klockan klämtar i timme sen


Sommarklubben har retirerat och begravts vid Lotskyrkogården - en samlingsplats och tillika ändhållplats för maritima sjöhjältar, samt en och annan fyllskalle. Sedan i mitten av förra veckan fick höstdjävulen nog och drämde i med novembervindar och tillhörande väder. Vi fattade signalen och konstaterade trumpet att nu stundar sju månaders frysande utan tillstymmelse till människovärde. Låt det bittert? Som fan det är!.

Familjen Apa gjorde dock det bästa av situationen och stålsatte både sig själva och den tyska krabaten som i fredags fick tuffa ner till Nynäshamn. Vi håller så sakteliga på och acklimatiserar flickebarnet och sedan i somras så klipper sig den chicka damen på Sjödins i hjärtat av själshuvudstaden. Och när vi ändå var på plats så passade vi på att frekventera det sjyssta thaihaket ute på Estö. Ett Koh Phangan i miniformat skulle man kunna säga, och till riktigt bra priser. På vägen ut mot ön kikade vi även in genom fönstren på nyöppnade Bar and Burgers, och det såg riktigt bra ut. Det vattnades i pappens mungipor så det är väl en tidsfråga innan han ber om skjuts för att få sig en hållkäftenburgare och lite Brooklyn till det.


Annars var det en ganska laidback helg som bjöd på både ömsom vin, och ömsom vatten avseende väder och dryckesintag. Överlag var det en ganska trött församling som bevistade paradiset denna helg vilket genererade aktiviteter dagtid, god middag och sedan tidig nattning efter ett par munnar vin. Undertecknad har burit på något skit i kroppen under veckan som gått och det vill inte riktigt bryta ut. Kanske därför som jag aldrig riktigt löste biljett på varken mat eller vintrippen. Det smakade helt enkelt inte så mycket.


Nu är ju en helg på ön inte bara rekreation, träning och förlustelse. Man betalar av också, och då tänker jag inte på den summa vi lägger i driftsfonden varje månad. Utan den incashning av svett som förpliktigar. Olas poppel fick finna sig i att bli uppstyckad, och vintern ter sig genast lite varmare.


Egentligen har jag lovat Ester att vi ska hålla oss hemma nästa helg med mys och Sydpoolbesök. Men så såg jag i den lokala tabloiden att det stundar actionhelg för surfsugna tjejer på Stenstrand. Jag tror vi får sätta oss ned och förhandla helt enkelt..

torsdag 26 september 2013

Pluras kök


Såg att de hade droppat vilka sidekicks som Plura ska ha med sig i den här säsongen av Pluras kök. Lite vemodigt noterar jag att Måns Herngren har fått stryka på foten till förmån för Titiyo. Nu har jag inget emot henne men det blir så satans TV4-uppenbart när deras joint venture-filosofi alltid går ut på att mata sönder aktuella TV-ansikten. Det är liksom ingen slump att hon dyker upp här eftersom hon även är med i Så mycket bättre - och ni får gärna roa er med att räkna hur många gånger hon dyker upp även i andra TV4-aktiviteter nu under vintern.

Ett annat ansikte som TV4 för närvarande håller på att bränna ut eller upp är Per Lärnströms. Och jag stör mig som satan på hur utstuderat drillad han är, där varje rörelse och gest känns så otroligt inövad och hur det ens är möjligt att komma inspringande från sidan på exakt samma sätt efter varje reklampaus. Men allra mest så stör jag mig på att han upprepar "bra jobbat" ungefär 733 gånger under ett Idolavsnitt. Paradoxalt eftersom det ändå tyder på att allt inte är så dressat trots allt. Men han får plus för att han kör Audi. Även om han kuskar runt i en KIA i programmet. Sa jag TV4 och joint venture?

Nåväl, tillbaka till Pluras kök. Hon från Sahara Hotnights har också fått packa resväskan och lämnat plats för Adrian Modiggård. Adrian who? tänker ni... och ni är ursäktade. Det festliga är att jag tänkt på honom vid två tillfällen den senaste månaden, och funderat på vad som blev av honom - och så dyker han upp här. Adrian var Papis favorit under den enda säsongen av The Voice - dessutom åkte han lite oförtjänt ut ganska tidigt för det är en grym röst han har. Att han nu dyker upp här är kanske inte så konstigt eftersom han är son till trummisen i Eldkvarn - äpplet faller således inte långt ifrån trädet.

Men den stora frågan som kvarstår är huruvida dessa två ska kunna spotta ännu mindre i glaset än Måns och Maria...

tisdag 24 september 2013

saker som stör Jimmy (del 27)


Hörni kids! Jag känner att jag måste ta bladet från munnen och öppna käften när ingen av era polare verkar göra det. Och visst... ni kan grymta något om gubbfan och out of date - men ser ni några glajjor på den här dudens nästipp? Nä just det, så man kan anta att jag har ögon att se med - och det jag ser är fan ingen vacker syn.

På riktigt, vad är grejen med att gå omkring med ett klistermärke på era New Era-kebbar som anger hur stor skalle ni har? Och den förste som yppar något om mode brottar jag ned på plats. Förslagsvis läser ni HC Andersens gamla verk om Kejsarens nya kläder och sedan gör ni er hemläxa era tattarungar.

södertälje på fyra minuter

söndag 22 september 2013

you reap what you saw


Ännu en veckända är utkvitterad - och denna ändalykt bjöd på indiansommar under lördagen och nordliga pissevindar på söndagen. Därav bad- och sommarklubbens dilemma... vi satsade nämligen allt på ett kort och utgick ifrån att söndagen skulle kopiera sin syster från gårdagen. Och nu sitter vi här med Esters frökens ord från fredagen ringande i bakhuvudet... "lova att ni badar åt mig!" Sure shot, sa vi lite kaxigt. Lördagens 17 grader i havet skulle bemästras med en axelryckning - men tro mig nordliga svallvågor i slutet av september does increase the motivation. Men ge oss en chans till... nästa vecka fixar vi det. Kämpa sommaren!


Annars så tillbringades lördagen nere i ett solbadande hamnkvarter i Nynäs, där årets skördefest gick av stapeln. Mängder av lantbrukare, odlare, bagare och diverse andra introverta kufar visade upp sin livsverk och vi lät oss väl smaka - både med ögon och mun. Det är sannerligen en lisa för själen att få lämna den bakåtsträvande och idéfattiga tokstaden och besöka en by med visioner och förmåga att utnyttja sitt läge. För varje besök blir det mer och mer självklart att det är hit vi ska - frågan är bara när vi rycker upp bopålarna. En vild gissning? 2019 eller 2022.

Kvällen ute på ön, var även den en källa att ladda styrkekraft ifrån inför en kommande arbetsvecka. Gott grill med en och annan styrketår ackompanjerades av lättflyktig jazz från Monica Z. Syrsorna arbetade med full frenesi under klar måne och kvällen avslutades tankfullt på en kluckande brygga under stjärnornas försyn.


Ett besök på ön är dock inte bara förlustelse och förströelse - och när söndagen bjöd på ett konstrande lynne så tog farsan på sig blåkläderna och utförde en tripple-win-situation. Genom att sålla grus genom en brödback från Tidermans så får man dels utvalda stenar till prydnad längs med husgrunderna. Av grusspillet som blir över bättrar man på befintliga grusgångar - och så kanske det bästa av allt... sandstranden blir liksom ännu mer sandstrand. So beach 2014!

onsdag 18 september 2013

Cillit Bang - testet

Peter LeMarc sjöng något om "vänta dig mirakel" way back. Vet inte riktigt om det var på den nivån som jag idag tog mig an uppdraget att testa Cillit Bangs skapelse mot kalk och smuts. Vill man vara snäll så handlade det nog mer om open minded än att den där "sötnosen skulle skruva upp sin radio".

Farsgubben här hade nämligen letat upp ett lagom tufft testobjekt i form av en blandare och en duschhållare med lite härligt ingrott kalk och diverse kroppslämningar. Det sista vet jag inte helt säkert, men jag gissar.

FÖRE:




Sedan var det bara att läsa på flaskans baksida och följa instruktionerna, och inte tumma på dessa, för att göra testet rättvisa.

UNDER:


Max 5 minuter - så jag körde 4.50 för sakens skull - samtidigt som jag funderade på hur länge den där sönderdubbade tysken brukar köra...

EFTER:



Så hur gick det då? Ok, handen på hjärtat och det faktum att jag fortfarande sitter kvar på stolen så skulle jag ljuga om jag sa att jag blev överväldigad. De enklare kalkavlagringarna klarade Cillit med en bang - däremot fick den se sig besegrad på en hel del andra lite tuffare motståndare. Och då ska man ha i åtanke att jag av bara farten körde tre anfall i ett svep. På plussidan vill jag dock framhålla att medlet ger armaturen en fin och klar lyster efter att man har låtit det verka. 

Kommer jag att köpa den här produkten i fortsättningen? Kanske... tycker att prisnivån 45-50:- är lite maffig - men man kanske springer på en importdito på tex Rusta eller ÖoB och då vet i katten om det inte slinker ner en i kundkorgen.

Betyg. 3 Papi av 5.

söndag 15 september 2013

flytta på re'!


Det kliar i farsans kropp och hydda. Vägglöss säger ni. Om det vore så väl säger jag. Och allt detta på grund av en helg fylld av slit och släp, valkiga händer och en utblottad pluska. Men allra mest så är det hans minimalistiska lynne och leverne som har fått sig en törn. En tredjedels bohag har invaderat hans våning med allsköns bråte och "chicka" inslag. Hondjävulen är tillbaka, och nu finns ingen återvändo...


Det här inlägget skulle också kunna handla om hur mycket man eventuellt kan hinna med på en helg i mitten av september - alternativt hur många soptippar man kan tänkas besöka under samma tidsperiod. Säg så här - lek med tanken att man kickstartar fredagen med att kränga iväg ett matsalsbord och sex stolar till en person som är allt som jag inte är, eller vill vara. Dåren dyker upp i en kombi av den mindre sorten och pressar med våld in stolarna i bilens bakre regioner. Bordet hivar han upp på taket och drar ett spännband runt - för säkerhets skull låter han spännbandets spänne lägga sig mot ena bordsbenet. Såg säkert jättesnyggt ut när han kom hem, men kändes ändå inte riktigt som vårt problem. Papi fick dock lite vatten på sin kvarn kring sina ständiga föreläsningar om konsekvenstänkande. Detta tilltag mattade dock ut oss till den grad att resten av kvällen förärades med sushi, vin och den där Zlatan på telefunken.

Lördag och uppe med tuppen. Undertecknad knatade iväg till Östertälje och rekvirerade ut en lastbil på Statoil till ockerpris. Alltså, de där hyrbilarna måste fan vara färdigbetalda på tre kvartal - och hur länge kan de tänkas rulla? Typ 3 år kanske. Det innebär drygt två år av ren förtjänst - man kanske skulle ha blivit mackägare istället. Nåväl, ett källarförråd och en våning plundrades på allsköns bråte och kassation och kuskades iväg till Returen i Moraberg. En märklig inrättning med tillika märkliga besökare. Fick nästan känslan av att det var ett helgnöje för vissa att hang around at the tipp. Vi var dock effektiva som satan, och med beslutsamhet och frenesi så lustmördades hela flaket på bara 45 minuter.

Tillbaka till honmonstrets kvart som nu tömdes på ytterligare en tredjedel som skulle ut till ön - vilket också skedde. Mer slit och släp - mer bärande, men på pluskontot en liten solskensflicka som väntade med mormor och morfar.


Och apropå solskensflickan så höll sommarklubben, innehållandes medlemmarna farsan och Ester, riksting med obligatorisk dopp i plurret. Och i samsyn och samklang upprättades ett manifest mot alla höstdyrkare som lät så som följer:

"...ni kan sylta era becquereldopade lingon, tända era 100-pack värmeljus från IKEA och beställa höstkollektionen från Ellos, för all del, gör det bara. Men vi ger inte upp sommaren!"


Morgon därefter hade dock något hänt. Plurrtempen hade gått från 18 till 16 grader och det där med sommar kändes inte riktigt lika självklart längre. Ja, det var nog ren tur att farsan hade bränt av ett löppass innan själva tvagningen skedde. Och nu är en reservation inlämnad - vi ska bara avvakta ett eventuellt högtryck som kan leta sig in österifrån nästa helg - men säg så här... vi kan gå med på att det är sensommar... kanske.

Kommer ni ihåg den där lastbilen? Den tömdes och fylldes lika snabbt med allt från säckar med trädgårdsavfall till klickgolv och båtlänsar. Papi som är en dude som kan lägga ihop ett och ett insåg att det stundade en tripp även till Nynäshamns återvinningscentral. Men vad gör man inte för att få frekventera denna östersjöpärla. Nu blev det bara en snabbvisit för hemma i tokstan så ropade den sista tredjedelen efter att få invadera den minimalistiska våningen i Lovisinskvarteren. 

Och nu är det som det är. Papi sitter mitt i ett taikonläger och gråter både invärtes och utvärtes. Skulle han råka räcka upp handen och opponera sig lite föräras han genast av ett par popp-ögon och en harang av tvivelaktig karaktär. Det är väl för gott att vara sambo igen. Men va fan, nu måste det väl finnas monetärt utrymme för lite Viaplay så det är väl bara att bita ihop.

tisdag 10 september 2013

Buzzador Cillit Bang Kalk & Smuts


Det fanns en tid i början då det var riktigt kul med Buzzador-konceptet. Det droppade in nya prospekt som skulle testas och förmedlas med jämna mellanrum, och vissa stack till och med ut lite extra. Minns bland annat ostkvällen från Falbygden som var en riktig hit och stämningshöjare. Dessutom var testet av eltandborsten från Philips helt klart något som gav mersmak. 

Med tiden har dock tillfällena blivit färre - till viss del för att många av objekten känns både ointressanta och oseriösa, men kanske framför allt för att man sällan blir uttagen. På sin höjd buzzar man nu en gång om året. Så med det som bevekelsegrund så kan jag nog ärligt säga att jag kanske inte hoppade jämfota av lycka när jag fick meddelande om att jag skulle buzza Cillit Bang.

Men så slog det mig att what the heck... jag har ju lite armatur i badrummet med kalkbeläggning där andra medel har gått bet. Dessutom så skulle jag ju kunna ta en rond med duschrummet ute på ön och samtidigt få till lite mangrann uppslutning. Och för det tredje så är jag ju så satans trött på Cillit Bangs självgoda och sönderdubbade reklamfilmer. Så låt oss se vad du går för nu! Testresultat kommer upp på bloggen efter helgen - och givetvis med bildbevis.

Om det är någon som är intresserad av att få lite rabattkuponger så är det bara att hojta till - kostar bara en kortare föreläsning.

måndag 9 september 2013

Kämpa sommaren!



Vilken fantastisk helg vi fick! Sommaren kämpar på och vägrar ge upp till den här gubbens oförställda lycka. Samtidigt så känns det ju att hela arrangemanget är på upphällningen - det är inte riktigt samma bett i solens strålar, och den får fasiken jobba för att komma upp på en respektabel nivå på himlafästet. Skuggorna blir längre och det känns vad som står i farstun så fort man kommer in i dess grepp. 



Men skam den som ger sig. Vi var i alla fall tre stycken som trotsade almanackan och hoppade i plurret. Och varför skulle vi inte... när temperaturen är equal med Paul Hardcastles gamla hit från 1985. Sol och bad i all ära, men helgen bjöd på så mycket mer än bara så. Förutom påt på tomten och rensning av hängrännor så var årets kräftskiva kanske den största begivenheten. Alla klanerna ställde upp mangrant på en tillställning som föll väl ut i både umgänge och gom. Ja, om vi bortser från att farsan blev ilurad lite väl många snapsar vilket också krävde sitt tribut senare på kvällen - dock av den mer städade varianten.




Barnen förärades med både tipspromenad, popcornstjärna och båttur. Ja, i år var de faktiskt så stora att de kunde sändas iväg själva längs med kuststigen för att tillsammans lösa de frågor som Papi hade knåpat ihop. Tydligen var de alldeles för lätta - vilket han också fick höra när de kom tillbaka. Men ombyte förnöjer, det brukar låta det motsatta efter att de vuxna har varit iväg på sina rundor.


onsdag 4 september 2013

trä-ffsäkert


Fascinerande... två eftermiddagar i rad har liten och jag släntrat ner till stadsparken där förunderliga ting sker. Med storglobade ögon har vi studerat hur en träkonstnär med endast en motorsåg leker fram Södertäljemotiv ur en ekstam.

Häftig precision och talang, samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på hur länge detta fantastiska konstverk får stå orört. Vi pratar ju ändå om den area på jordens yta som befolkas av mest idioter per capita... Men intelligensreserven får gärna överraska mig.

Annars är det tvättstuga och knåpande med kluttarnas tipspromenad till kräftskivan på lördag som gäller ikväll.

måndag 2 september 2013

arkeologen


I helgen var ön skådeplats för arkeologiska utgrävningar där Indiana Ester med stor frenesi deltog. Och dra på trissor, hittade man inte en vattenledning som läckte. Själv tyckte jag att gropen/graven hade ungefär samma storlek som AK, men jag fick inte riktigt gehör för mina tankebanor så jag drev det inte vidare. Kommer säkert fler tillfällen...



Annars var det en väldigt kort och intensiv helg - jobbade ju till sent på fredagkvällen och skulle upp tidigt nu på måndagmorgonen. Detta till trots så hann vi med en hel del. Allt från en svängom inne i Nynäshamn där Papi till stor förbittring upptäckte att Coop ställt en insamlingscontainer på den enda vettiga parkeringsplatsen.


Sådant där är fan inte okej, speciellt inte om man som koncern lever under konkurshot - då gäller det att stryka sina kunder medhårs. På kvällen bjöd mormor på kulinariska lekfullheter som kompletterades med vin och ännu mera vin samtidigt som Spotify fick agera både tidsmaskin och jukebox.


Om lördagen var gråmulen och bjöd på regnskurar så var söndagen dess bättre hälft. Från en seg start på morgonen så sken sedan solen ända fram till hemfärd. Farsan som varit lite slapp och tagit en träningsfri dag på lördagen lät nu hovarna spränga fritt längs med lövbeströdda kustvägar. Den som är lite åt det deppiga hållet hävdar nog säkert att hösten nu är här. Vi andra, experter på självbedrägeri skakar ivrigt på huvudet och vägrar släppa taget om sommaren. 18.5 grader i havet  och inte för kallt för att bada för att travestera ett känt sommarlovsprogram. Ester och Papi inledde september i plurret och jag tror banne mig att det blir en repris nästa helg. Våga Vägra Höst!