blir det någon julpyntning?

jodå... men det är sparsmakat sansat... jag sitter ju egentligen och väntar på midsommar.

take me home

upprättelse

En långvarig fejd verkar ha fått en ganska odramatisk upplösning, i alla fall om jag ska tolka den kompakta tystnad som efterföljt gårdagens MMS...

Motståndarsidan (läs Ester och Häxan Surtant) har envetet hävdat att den rätta formeln för tillredandet av O'boy är först choklad och sedan mjölk. Ni hör ju hur vansinnigt det låter... men referensunderlaget har tydligen varit framsidan på O'boy-burkarna eller påsarna. Jag har försökt förklara att det bara är en effektfull pastich, och att det omvända är rådande världsstandard.

Känns därför ganska befriande nu när jag har studerat det finstilta på baksidan av paketet, och lugnt kan konstatera att även O'boy-producenten är up to date med verkligheten.

men ring dåh!

när fan blir gammal...

...så blir han religiös - eller i alla fall ett gäng smartare, och jag är beredd att hålla med. Har noterat med färgmarkering i almanackan den gångna helgen. Ty det var den första vinterhelgen som Papi inte frös varken arsle eller tår av sig på de senaste 23 åren.

Trots att det egentligen inte fanns utrymme för vare sig utsvävningar eller investeringar så tog han ändå mod till sig och laxade upp både vuxenpoäng och dineros för ett par rejäla Chilkats - och se på maken eller håll i hatten som Rosenlundstönten brukar frusta... Trots att skärgården, som blev målet för min själaresa och vinterweekend, gjorde allt för att blåsa omkull både människa och boningar tillsammans med ett rytande snöoväder så svettades jag satan om fötterna. Det kändes helt surrealistiskt... jag menar... jag, stadspojken med ett par trendiga sneakers vinter ut och vinter in hade upptäckt mirakeldosen mot 20 minuters vinterdelaktighet. Nu kan ju Ester och jag för sjuttsingen vara ute i timtals. Jag börjar verkligen bli gammal...

Men det var verkligen en befriande känsla att åter vara ute i mitt rätta element - och det är ganska häftigt hur liten man känner sig när man står längst ute i kustbandet och bara låter naturens krafter slita i en. Dagarna gav utrymme för kontemplering, bokläsning, långa promenader i orörd och karg natur, utelek med både fotboll och pulka, sprakande vedspis, bokläsning, rött vin i glasen och kött på talrikarna, säsongsfinal i ö-plump och framför allt umgänge med vänner som värmer i vintermörkret. Det är alltid med en liten vemodskänsla som man rullar över bron till fastlandet vid Tottnäs vid hemfärden.

Jo förresten, ytterligare ett tecken på min övergång från ungdomlig vitalitet till eftertänksam ålderdom är att jag faktiskt sänkte temperaturen på elementen i våningen och stängde av lite high-tech innan vi åkte i torsdags... weird, eller hur!?

Radioskugga och Bakvatten

Jag droppade en kommentar på Facebook om Lackalänga, men det var ingen som förstod eller kom ihåg. Och jag kan väl till viss del ha förståelse för det. För mig så har namnet på den urusla TV-serien blivit ett formidabelt skällsord när jag ska negligera det småflummiga livet på en folkhögskola... och tro mig, jag har varit där... och tro mig igen, kanske den bästa tiden i mitt liv. Men Papi är ett drygo och tar till de vapen som står till buds.

Fortsätter på utstakad väg här i bloggen och släpper minnesfragment från byn Bakvattnet och Figge Norling. Även det egentligen en ganska usel TV-serie men jag vill minnas att jag var lite småkär i Stina Rautelin - så här i efterhand har jag förstått att hon var nog för gammal för mig redan då. Noterar också det så här i efterhand att tydligen var Rebecka Hemse också med i nämnda serie - tillika en kvinna jag besudlat i sådana där småerotiska tankar.

Vad vill jag då ha sagt... jo, jag går in i Radioskugga ett par dagar - vi ses på andra sidan ruset, i marschallens skugga.

Och lite finstilt för Ette och hennes terapeut: I den här texten finns det ingen röd tråd.

FLYNN

Är så uppspelt att det får bli en trailer till... Tänk att jag också får en julklapp i år!!

förebild?

Nämen vad har vi här då...? En förebild, eller snarare sinnesbilden av svenskarna och deras märkliga sensmoral. Eller ska vi kanske säga avsaknad - och egentligen är det väl kanske media jag ska ge mig på i första hand. Denna instutition som ofta agerar både jury och bödel i samma andemening.

Jay Smith (ovan) är med i årets upplaga av Idol som sanktioneras av TV4 - förvisso är årets lineup den kanske sämsta och mest ointressanta ever, men detta till trots så drar programmet ändå runt miljonen tittare varje fredag. En inte allt för vågad gissning då är att 60-70% av dessa ligger i spannet 11-20 år. Dvs. en åldersgrupp som gärna ser upp till, och förlikar sig med dessa karaoke-wannabees. Jay är duktig och har en grym pipa, men han har också andra talanger - han är även helt jävla dum i huvudet... Men den delen är något han får brottas med själv - det känns liksom lite fegt att sparka på någon som redan ligger, vilket pundare gör både bokstavligt och bildligt.

Istället är det TV4 som jag är ute efter - hur lågt får man egentligen sjunka i sin jakt på tittarsiffror och, herre gud, var finns konsekvensen?! Jag vill minnas att TV4 stod i första ledet i den 8 dagar korta häxjakten på Maria Borelius (blivande handelsminister) 2006. Då hyttes det med högafflar och facklor mot den arma Maria som gett sig i pakt med satan. Jag menar, hon hade ju gjort sig skyldig till det allvarligaste kätteri som kan begås i Svea Rike - några svarta hundralappar till barnvakten och obetald TV-licens. Försvinn från landet häxa!! ...och det gjorde hon.

Pundar-Jay får däremot en klapp på axeln och kommer säkerligen under Schermans försyn rida hem hela hyckleriet om några veckor. Första pris? Varför inte en signerad kakelplatta på en toalett på T-Centralen. Hasch är vackert!

MCP

det börjar närma sig... 28 års väntan är snart över - och på något sätt känns det självklart att Daft Punk gör soundtracket. Nya Derezzed är above all...

Fast det skär lite i hjärtetrakten att så få verkar ha en relation till TRON - eller är det bara ett tecken på nördvarning?

noodle november

...jag äter nudlar med balkongdörren öppen i natt, jag är så trött på alla mail och koder...

Det där med räkningar och dess cyklar är en intressant vetenskap. Förvisso är ju allt relativt och de flesta räkningar är på månadsbasis statiska, vilket medför en förutsägbar och balanserad ockersumma varje månad.

Men sen har vi de där äckelräkningarna som behagar bomba in en eller två gånger per år, och gärna i samlad trupp vilket gör att undertecknad inte är lika CMB i november och maj rullande halvårsvis. Men slå ut skiten på årets alla månader då, ryar kanske någon!! Och det är ingen dum tanke, men det är redan gjort på flertalet andra räkningar - och någonstans har jag förlikat mig med tanken att hellre 10 hyfsade månader och 2 dödgrävardito istället för 12 jämmermånader.

För sedan jag tvingats fylla ut våningen själv så har summor på 2-3000:- blivit hårdvara och icke att förakta. Och det där med sparande är inte att tänka på just nu. Men livet är en spännande prövning och så länge hälsan är med så är det högsta vinst...

...psst! Jimmy! vad är det du försöker säga? ...joo alltså, ni som fyller år nu i november - ni är ju en hel del... Jag tycker himla mycket om er! Och ja... död åt Tengil och CSN!

svartfotscinema

pew!

Är nyss hemkommen från en intensiv eftermiddag på Estrad där Toy Story 3 bevittnats under IF Metalls försyn. Jo ni hörde rätt - Papi har rent formellt bekräftat Vanjas gödkalv med en tydlig navelsträng till högkvarteret på Sveavägen. Men vad att göra när ens barn har en fackpampsmormor, det är bara att knyta händerna i fickan och se glad ut. Satt dock och svettades under hela filmen och tänkte att... nu händer det! ... nu slår dom på en riktad spot och alla ställer sig upp och pekar på mig.... SVARTFOT!!

Men jag oroade mig i onödan - såg inte ens någon av organisationens galjonsfigurer från företaget svepa omkring, men det hänger nog snarare ihop med att möjligheten att schemalägga detta event som fackligt arbete natt uteblivit.

Istället blev det en trevlig stund för Ester tillsammans med sin kusin Lova, vars föräldrar även kunde kosta på sig ett par skratt. Har nämnt det förr, och säger det igen - jag är imponerad över hur företag som Pixar och Disney lyckats få barnfilmer till att bli en angelägenhet för alla generationer. Det finns infallsvinklar för alla åldrar. Och ofta händer det att man skrattar samtidigt men åt helt skilda saker. Snyggt.

Nu lördagsmys med kalvfärs och gardengucko i pitabröd... dock bara cola i glaset - lika bra att vänja sig.. för om Madeleine Leijonhuvfud får som hon vill så lär väl insatsstyrkan slå in dörren så fort det porlar upp ett glas rött. Och alldeles strax dags för en riktig Wii-omgång - har blivit utmanad och tänker kväsa ungen en gång för alla. Om det är på allvar? Ser det ut som jag skämtar? Man skojar aldrig om TV-spel.

smart ester!

- den där vill jag ha, och den... och pappa! den där SKA jag ha...

Leksakskatalogerna har börjat ramla in och ersätter kvällssagorna hos flickebarnet. Lystna ögon scannar av varje sida och memoreras minutiöst.

- jaha... och vem ska betala allt det där? visst, tomten kanske har råd att köpa en sak, men resten då?

- men pappa... det är inte dyrt, titta...den där kostar bara femtionio och den där bara trettionio!

- hmm.. vaa? få se! ester... jättebra, men du har glömt en viktig sak...

- vadå?

- sista siffran... den där kostar 599:- och den andra 399:-

Smart där... det gick nästan.

mera reklam

...å andra sidan har alla som drunknar vatten i lungorna, så det kanske går på ett ut.

Reklambanner på Aftonbladet Sport

Jag vill inte vara elak... men jag kan inte riktigt påstå att man verkar synas så där jävulskt bra på era installationer...

vad gör du Papi!?

TYST!! stör inte!

Jag efterdrar alla matbordsstolar och det kräver full koncentration... Och nej, vintern är inte här ännu - inga blodsniglar i snoret än. Funderar förresten på om motsatsen till efterdra är föredra.

Vad tänker jag mer på... jo, jag har uppfattat antydningar om att bloggen skulle vara ett snäpp intressantare om den blev lite mer personlig. Förvisso skriver jag den här bloggen för min egen skull och har den som ett minnesstatement över mitt liv, men det betyder ju inte att jag är döv.

Tänkte kopiera, i den mån jag kommer ihåg eller är på humör, det dagliga upplägg som jag och AK har med Ester. Varje dag avslutas med en sammanfattning av dagens bästa och dagens sämsta - en möjlighet för henne att under lugna former reflektera över sina intryck. Men också ett sätt att skapa ett naturligt forum där man undviker att viktiga saker bara får bero. Nu är ju det där pedagogiskt vuxenprat, för Ester är ju lycklig om hon fyra dagar i rad får chansen att förkunna att dagens bästa var när du pruttade pappa... men sånt bjuder vi på - det kommer att komma dagar med tyngre prat.

AK ska ju alltid vara lite overkill, så när hon är hos henne så ska det även sättas på pränt - här blir det istället Papis bästa och sämsta i bloggform - men vi börjar i morgon, måste få lite tid på mig att fundera ut lite smaskiga Thunder-lögner.

stress

I should've seen it coming...

Morgonen inleddes med en stressig promenad genom en mörk matta av kallt regn, så lagom upplyftande. Papi med en tickande vetskap om att han efter tidskonstaplarnas försyn måste vara på plats innanför pharmagrindarna senast klockan 08.00 pip. Eller egentligen började hela spektaklet som den här dan utvecklades till redan under natten då en liten 4-åring missuppfattat rollfördelningarna och trodde att hon hade tagit in på hotell - och där rumservicen förmodades vara tillgänglig varje timme. Därför kändes det som en extra krydda eller topping när det var "fel" fröken som öppnade på dagis. (ni vet, jag har skrivit om Esters omotiverade blockering förut). Därför fick jag sitta och invänta nästa kvalitetsgodkända förmyndare vilket inte fick den krumbuktande stressnerven att lugna sig.

Väl på plats på jobbet så väntade ett maratonpass på tid nere i de grafiska domänerna - detta fick förvisso stressklockan att lugna ner sig lite eftersom "klippa & klistra" är Papis gebit. Att det däremot fanns en deadline på 14.30 blandade däremot om procentfördelningen eftersom detta inskränkar på undertecknads vurm för att överarbeta detaljer. Låtgå då för att vi kan kompromissa och säga att det var ett välbehövligt träningspass i "good enough-konsten". Stressacceleratorn visade sig istället vara min oförmåga att kunna säga nej. Ibland hatar jag mig själv för att jag innerst inne är för snäll... därför hoppade jag över både lunch och fika för att utföra även grannfabrikens uppgifter. Damn me!

Nåväl, ut i samma blöta höstmatta med inslag av blötsnö för att jäkta tillbaka till dagis. Det är ju måndag och det innebär efterlängtad dans på JAM. Men mina hastighetsrekord med löparspirorna var i ogjort väder, eller förbenat väder som sagt. På dagis väntade en gloomy ghost med både halsont och tendens till feber - antagligen därav nattens begivenheter. Såå... omrokad, och jäkt hem för att hinna ringa dansen. Därefter full spruta bort till Konsum för att inhandla middag som senare skulle visa sig vara ovälkommen. På pluskontot så somnade en utmattad varelse redan 18.00 och jag kunde börja våndas över en ankommande VAB-dag i kollisionskurs med redovisningsdag i projektet. Tur då att AK dök upp som en ängel och kunde tänka sig att njuta av sin lediga dag under konvalescensens bojor och murar - Tack.. fan.

Nu... chill... en kall öl... lite loungemusik... och bara... vara...

lös-ning

Har fått funderingar kring bloggens underrubrik vilket kräver sitt tillrättaläggande...

• Ryggradslös - ja det vet ni.

• Förhudslös - går bra att lösa entre till en androgyn varieté som låter handlingen utspelas i DITT sovrum!

Vi ses i marschallens skugga - Amen!

Electric

Det är lite prylfixerat på bloggen just nu - men en teknologisk renässans, eller snarare reformation sveper över den Lovisinska paradvåningen. Behövlig kan tänkas - fast med reservation. Under Smartsons försyn agerar jag denna månad testpilot för den nya editionen av Philips dentala serie kallad Sonicare. Vid första anblicken tyckte jag den såg tuff ut - sedan slog det mig att Philips fablaisse för turkosa detaljer börjar bli lite tradig... känns det inte lite slutet på 90-talet? Å andra sidan verkar den totala funktionsbilden vara far beyond mina tidigare erfarenheter av elektriska tandborstar - har alltid uppskattat ett handjob.

Ska jag vara helt ärlig så begränsar sig mina upplevelser till en Spidermanborste köpt på fyllan under ett oklart ögonblick vid en utlandsvistelse, samt en 119-kronors-Colgate som lät mer än den var bra. Används numera som leksak av Ester. Därför känns det lite overkill att sitta med en stav som enligt Pricerunner bellar loss på mellan 1299-1600:-. Och då har ni inte hört det bästa... Jag får den efter månadens slut. Egentligen räcker det kanske med att jag bloggar om mina framsteg på Smartsons egen sida, men jag tänkte vara lite överambitiös och droppa notes även här... Jag menar, tandborste i all ära, men om jag sköter mig nu så kanske det blir något ännu grymmare nästa gång. En Fleshlight eller varför inte ett helkroppssolarium med inbyggd ölförsörjning - I'll let you know.

Just nu står monstret på laddning - sedan ska vi se om det är ett helt nytt Hollywoodgrin som ska frekventera närliggande offentlig miljö... typ Konsum.

Vad säger man... den där Papi är allt ett litet designmonster...

Men vad gör man inte för en liten bror på 35 gubbår.

jussi förrädaren

skånejävlar

Det händer ganska sällan, eller i princip aldrig att jag är kritisk mot min favoritmedia P3 - men det här kändes faktiskt lite fantasilöst...

De två senaste åren har P3 arrangerat Musikhjälpen som går ut på att man låser in 3 radioprofiler i ett glashus på ett torg (Malmö och sedan Göteborg). Där sänder de dygnet runt bra musik, roliga upptåg, gästbesök av artister som kör live i studion - samtidigt som man samlar in pengar genom att folk betalar för att önska en låt och auktioner på prylar som dessa artister har med sig. Ofta har kanal 5 backat upp det hela med livesändningar i TV på mornarna.

Helt enkelt ett skönt upplägg för en behjärtansvärd sak.

Själv har jag tyckt att det har varit en perfekt angörningsbrygga till att lagga ner tempot lite inför den stundande julledigheten och hade därför höjt förväntningarna inför i år. Och missförstå mig rätt, innehållsmässigt kommer det säkert att bli en höjdare även i år. Men ibland är det dom små detaljerna som gör det... det känns lite tråkigt att man är tillbaka i Malmö igen och varför Timbuktu i studion ett år till - P3 kryllar ju av intressanta profiler. Personligen hade jag nog hoppats på Kodjo från morgonpasset och framför allt en ny stad.

Men man kan inte få allt alltid... 13 till 19:e december kör de nonstop i 144 timmar - och du, de får inte äta fast föda...

i marschallens skugga

Papi är på banan igen... Papi är up to date... Papi är i ungefär 2 månader till ganska cool, sedan har marknaden våldtagits av ännu häftigare produkter. Men iPhone säger du... jo.. kanske... men jag förstod inte riktigt vad jag skulle med 70% av funktionerna till. Å andra sidan så är motsvarande siffra för den här luren 65% - fast Ericsson och Sony är en oslagbar kombination.

Dessutom kände jag mig begränsad och inmålad i ett hörn i nuvarande T29-miljö. Likt de konstnärssjälar som Katla och jag utgör behövde jag en androgyn plattform för mina nattliga kontakter med mina vänner. Jag har förvisso tentaklat upp vissa signaler som gör gällande att en helt obefogad oro sprider sig i detta läger. Men jag kan försäkra att bara för att Papi nu har tillgång till en betydligt bredare arsenal av sociala medier och applikationer så kommer detta inte inkräkta kvalitetsmässigt på det explicita innehållet. Snarare ser jag en mängd möjligheter att utveckla både bild- och formspråk. Och allt detta från marschallens skugga.

Makeover my ass...

Var är vi nu då mannen? I gemytliga Byblos som ligger i Libanon, eller Lebanon som Europe ska viktigpettra om i sin låt där dom har kärat ner sig i någon vän liten varelse. Hur som helst så är steget därifrån humangus enormt till ett hål i väggen på Lovisinsgatan med samma namn.

I fredags hade vi en libanesisk kolgrill vid namn Cederträdet - idag har vi en libanesisk extra-mother-fucker-allt vid namn Byblos. Alltså...vad är deras problem!? Stället ägs av en familj som bor i våningen ovanför etablissemanget, för övrigt något som verkar vara allmänt vedertaget i dessa kvarter. Eller bor och bor... de har ju flyttat ned större delen av vardagsrummet, inklusive platt-TV i fuskträfanér... jo det är sant. Och de få gångerna som man har vågat sig in så har nästan känslan av intrång i familjehärden infunnit sig... Psst...är det okej att beställa? Nä... det är lugnt... jag kan vänta tills reklamen....

Hur som helst... trots detta missbruk av TV-tittande så verkar en typ av programserie helt ha gått dem förbi. Jag tänker på Hells Kitchen, eller varför inte den svenska versionen med mr sicko Alexander Nilsson... Libaneserna har ju liksom gått åt helt fel håll... det är sådant här som får Gordon Ramsey att sparka bakut och upprepa F-ordet minst 17 gånger. Hur jävla svårt ska det vara att inse att less is more...

Ta en titt på den nya menyn:

http://cedertradet.kvartersmenyn.se/start/rest/11856/7

Herre jävlar säger jag bara - förstå att lagerföra detta för att kunna stå standby för alla eventuella inkommande smakinriktningar. Lägg därtill att stället numera också stolt förkunnar att man även är bar, pub, casino, festvåning, lunchrestaurang osv... Jösses - här skjuter vi inte från höften... vi rullar in hela pansardivisionen. Och makeover? Naaaw... om inte byte av ljusskylt på fasaden är detsamma.

Jag ger det tre månader - sedan är den gamla menyn tillbaka - topp!?

obekvämt

Tittar ut på gatan och konstaterar att snöovädret ännu inte har nått oss... Känner mig ypperligt obekväm över dess ankomst, väldigt olägligt. Klockan 10.00 i morgon förmiddag ska Kissekatten sträva upp till Sätra för påsättning av vintersulorna. För övrigt den enda form av påsättning som vi två upplever nowadays... men ser det ut som på bilden ovan när jag vaknar i morgon så vetifan om det inte får vänta lite. Man är ju liksom inte Colin Mcrae längre - men man kan bli om man ger sig ut på sådana vägar för att tillämpa lite dödgrävarhumor.

Vad jag däremot är bekväm med är Lussebullarnas efterlängtade återkomst. Dinerade andaktsfullt på den första i fredags och har hunnit trycka en bakplåt sedan dess. Dom här gooksen är verkligen en ljusspridare i detta ångestframkallande vintermörker.

trummis?

Vi har en loverboy på jobbet som påstår sig heta Tudor Dima - vi som har lite batterikunskaper och är nere med strömväxlare och dyl. förstår naturligtvis att han fejkar. Klart grabben heter Tudor Lima!!

du jimmy!

- Några vuxenpoäng den här veckan då?

- Som vad då? Att jag skulle ha sagt nej till sex eftersom jag var för full... eller att jag skulle ha tryckt på bidragsknappen när jag pantade burks och flasks... I så fall - Nej! ...men jag köpte faktiskt en ungsform nu i veckan bara för att.

Inga jättekliv för mänskligheten direkt - men jag ser ju hur oanade möjligheter öppnar sig i köket... Nu kan jag ju värma på dubbelt så mycket processed food som tidigare.

a social or asocial

Så här lät det i Aftonbladet 2001:

T29 har elegant silvertonade detaljer och finns i lila och blå. Den hårt kritiserade knappen för att öppna luckan som finns på föregångaren T28 är borta, i stället har T29 små vingar på sin lucka.
Telefonen väger 95 gram med lättviktsbatteriet, taltiden är 7 timmar och passningstiden 150 timmar.

Man kan skicka grupp-sms, spela fyra spel, det finns wap, displaybilder, röststyrning och vibrator. Den fungerar ihop med Ericssons trådlösa headset, radio, mp3-spelare och chattboard.

Jag vill å det bestämdaste hävda att Aftonbladet har svinfel i sin recension... Taltiden är 13 minuter och passningstiden ungefär 7 timmar... tror jag. Vad jag vet är att när jag har laddat det tekniska undret en hel natt, låtit den ligga på köksbänken en arbetsdag och sedan kommit hem så är det satans aset urladdat. Fits you eftersom du ändå inte vill bli nådd säger mina ögonhimlande arbetskamrater... må så vara säger jag - men när det drar ihop sig till vänkontakt i monoformat nattetid så behöver jag ett gear som funkar.

Har därför varje kväll i två månaders tid fingrat med avtryckarfingret på Tele2:s hemsida med en medföljande beslutsånger som får småbarn att verka resoluta. Jag intalar mig i alla fall att jag är noggrann - saningen ligger nog närmare att jag är ynkligt snål... vart tog den gamla prylgalningen vägen. Hur som helst lutar det starkt åt en Xperia X10 Mini Pro... varför? ingen aning - min kravbild var att det skulle funka att ringa på den, skicka obscena sms nattetid och porrsurfa på pendeln - och det lovade den fullt ut. Men jag antar att jag fegar ut ikväll också.

En utväg skulle ju kunna vara att jag väntar in den där röda helgdagen med flaggor på stång - Fars dag. Fast å andra sidan - summerar jag de senaste årens paketskörd så finns det helt klart ett befogat underlag för att köra en faderskapsdrive. Börjar förstå hur pappa Börje har haft det.

Check!

Nej inte sån check... den sista jag skrev ut måste ha varit runt 1994 med en medveten övertrassering på Video Fantastico. Visste att jag skulle få pengar på måndagen så jag drog till med en femhunka för plockgodis på 23:- typ. Turren såg riktigt skeptisk ut vill jag påminna mig, men jag måste ha varit väldigt övertygande... då med. Den helgen var i vilket fall som helst räddad.

Istället konstaterar jag lite krasst att vintern ännu inte har anlänt eftersom det inte finns något blod i snoret som fräses ut efter morgonlöpet till jobbet. Än så länge bara salter och nyttiga mineraler. Bra så.

think outside the box

När jag sprang till jobbet i morse så slog insikten ner som en bomb - wtf.! Vad håller du på med Papi! Snacka om arbetsskadad och inrutad.

Esters bästa just nu är att bygga med Lego till Papis oförställda glädje... han har väntat på det här länge. Och tillsammans ger vi liv åt kreationerna i de olika boxarna. Hon prövar sig fram och jag korrigerar efter den medföljande byggplanen.

- Är det här rätt pappa?

- Nej, du får vända på den där biten.

- Ska det vara en blå här pappa?

- Nej, titta på bilden så ser du att den ska vara grön.

Och så där fortsätter det - jag menar, herregud, det finns väl inget rätt eller fel när man bygger Lego? - möjligtvis om fantasin är så inlåst och sönderstrukturerad att det ekar tomt - annars är allt rätt gumman! Pappa ska bättra sig.

Papis arbetsdagar som är fyllda av arbetsbeskrivningar, tidsmätningar, ställkort, produktionskort, effektivitetsmätningar, slöseriuppföljningar osv. tillämpar till och med Lego i utbildningssyfte. Just för att belysa och skapa aha-upplevelser kring styrka och effektivitet när alla tillämpar ett standardiserat arbetssätt - men att det skulle gå så här långt... Och appropå gå långt så gick Papi under ett frustrerat ögonblick nog över gränsen i en projektform idag... förvisso kan jag i grund och botten tycka att vi hade rätt - men med handen på hjärtat så tillämpade vi nog en rätt egoistisk infallsvinkel. Så kan det bli när man är lite för engagerad ibland - det slår över, men i morgon är en annan dag - en ny dag.

finns dom...

...som undrar varför jag har sneaks and caps i bokhyllan istället för böcker - bara så att ni fattar...

stilepos

Papi Jams goodfeelingbuddy och förebild droppar en ny video från senaste plattan - intentionen är inte att sälja utan snarare att sätta en visuell stilepos (mitt eget ord) för oss som vägrar bli gamla.